Lägenheten börjar mer och mer bli färdig. Har tagit två hela helger att få ihop allt och min rygg har nu sagt ifrån. Känner mig som en bitter pensioner som ständigt klagar på allt i sin omgivning men herre vilken smärta, det var det värt och det måste se fruktansvärt kul ut när jag går, eller?. Har hela morgonen suttit tillsammans med Madeleines mor och sytt gardiner till hela lägenheten. Det blev ett vitt plychtyg och det satt som ett smäck. Blev även ett stort drapperi framför garderoben istället för garderobsdörrar (provisoriskt) satt också som ett smäck. Känns som att jag flyttat klart för resten utav mitt liv och jag vill aldrig mer se en flyttkartong. Äntligen kan vi pusta ut och bara njuta!