love

Kärlek känns som små små bubblor som far omkring i kroppen, studsar till i magen vansinnigt hårt eller fyller allt rum runt hjärtat och får det att slå fortare. Man är extra rädd för kärlek när man är kär för vem vet när luften i bubblorna tar slut eller någon sticker hål på dem. Ni vet hur det är ibland när man bara vill vara så jävla nära men hur nära man än kommer är man aldrig tillräckligt nära? Precis så. När hjärtat gör ont för att det dunkar lite för hårt och man vill få det att lugna ner sig men det går liksom inte. Precis så. När man tittar på telefonen och helst av allt vill plocka upp den och ringa och aldrig lägga på. Så. När man blir glad varje gång man tittar på mobilen för han finns som bakgrundsbild. När han drar ett skämt och det är bara roligt för att det är han som säger det. När han kallar en älskling och man rodnar men skyller på kylan. Men just det här att hur nära han än är så är han aldrig tillräckligt nära. Måste betyda att man inte kan få nog. Det går inte att få för mycket utav honom.

"SANN KÄRLEK KAN INTE DÖLJAS
 GAMMAL KÄRLEK ROSTAR ALDRIG"