Kom att tänka på en sak när jag såg Dear John för andra gången. När man bara vill vara så nära men hur nära man än kommer är man aldrig tillräckligt nära?. När hjärtat gör ont för att det dunkar lite för hårt och man vill få det att lugna ner sig men det går inte. När man tittar på telefonen och helst av allt vill plocka upp den och ringa och aldrig lägga på. När man blir glad varje gång man tittar på mobilen för han finns som bakgrundsbild. När han drar ett skämt och det är bara roligt för att det är han som säger det. När han kallar en älskling och man rodnar men skyller på kylan. Men just det här att hur nära han än är så är han aldrig tillräckligt nära. Måste betyda att man inte kan få nog. Det går inte att få för mycket av honom. Den känslan kan vara bland den bästa som finns.
Slutbubblat, som jag sa, och denna gång ska hålla, igång med träningen igen. Ut i snöslasket och det blir det ett yogapass hos Friskis & Svettis med Isabelle Carringer! Puss.
